anneslife

Jag och hunden Leo är i Lekhult och idag bär det av till en gammal stuga med ett torvtäckt tak den ligger i Klunkhyttan, cirka 2 mil från Örebro. Här bodde hyttans masmästare, den som ansvarade för hyttans drift. Med sitt läge vid hyttdammen utefter Lekhytteån och tack vare den varsamma restaurering som genomförts har stugan blivit en idyll. Dörren med ett hjärta är ett dass, som besöktes.

Efter besöket här traskade vi vidare i den lantliga bebyggelsen. Och kom till en grillplats där vi stannande till för lite förtäring. Medan Leo tog sig en tupplur och jag åt ett äpple kom en liten regnskur. Det var riktigt mysigt att sitta där emedan regnet smattrade.

När regnskuren var över vände vi och på återvägen blev det full fart på Leo, kanske han trodde det var ett gäng hundar 😂 

Medans Leo intresserat tittade, var min blick mot en mjölkkruka och försvann bort i tankar….

Efter en liten bit till kommer vi åter ut till Lekhults vägen som tar oss tillbaka till Soläng. Vi går förbi en stuga med en fantastisk doft.

27 maj 2022

Idag sken solen vid mitt uppvaknande, blev en mysfrukost i solen, på förmiddagen kom en skur. Vad hitta på då? Jo man traskar iväg på två mini utflykter. Med ett äpple och vatten. Och mitt under promenaden kom hagel. Vilket vovven Leo inte gillar.  Så in under granar att ta skydd under granar. Men det blev en riktigt fin stund trots allt. När vi kom hem till Soläng igen tändes levande ljus, en filt, en kopp te, musik i bakgrunden till läsning av en bok. Emedan det spöregnar ute.

Filmerna jag visar här där har jag badat när jag besökt Lekhult sommartid. 

26.05.2022

Stig ner till en rogivande plats….

….. vid sjön Leken 

Och så en liten del till av Leken

 

Såg en luktviol underbar doft 

Skogen är fantastiskt! Ibland så gick jag på känn och ibland på stig. Att gå lite ostigat är härligt, kroppen får jobba extra, det gäller se upp för håligheter och omkullfallna träd. Att få ställa sig i naturliga gläntor där solljuset ger lyster åt mossor och träd. Man får nypa i granbarren för inte tro man hamnat i en sagovärld. Tänk detta öppna av natur för oss alla som gör så gott i både kropp och själ. Det är tyst för en stund jag är helt bortkopplad från omvärlden. Det är jag, Leo, naturen och dess skapare tillsammans. Naturen beter sig likadant varje vår, den känns hopefull och som en lovande tid. Allt vaknar till liv. 

Åter till stigen, Leo var före mig och det var bra för jag visste att varje gång han hoppade så var det ett hinder, där det gällde för mig att ta det lugnt, för att förhindra att ramla. Då och då saktade Leo in, där var det lerigt och vattnigt, han valde att gå vid sidan om. Vilket jag med gjorde. Leo vände sig om ibland för att kolla om jag var med. 

Tankar om skogen kommer till mig. Vi går i en obrukad skog, här och där älg och rådjur skit. De omkullfallna träden blir hem för organismer. “Död ved lever.” Det är oftast i den naturliga skogen som det finns tillräckliga mängder död ved idag. Tyvärr så krymper de vilda skogarna på grund av människan och de djur som är där trängs undan. 

Till slut kom vi ut från vår promenad på känn och på stig, till två spårig stig som tog oss ut på Lekhults vägen, snart var vi vid Lekhults Gård, Cateteringsverksamhet. Som drivs av familjen Toll. Där vi drack vatten och ett toa besök. Jag var på en fest nyligen, de hade förtäring från den gården, den är utsökt god. 

Är du i närheten någon gång titta in i deras gårdsbutik, café på helger, om du har hund så finns en mindre hundlekpark. Lekhult 81

Från denna gård är det ca 1.071 km och vi är åter på Soläng som jag kallar gården för på Lekhult Intaget. Där jag jag sedan njöt av en kaffe stund och välbehövlig vila, Leo somnade bums efter vatten slurk. 

Lekhult 25.05.2022

Sommaren är över dess blommor vissnat. En del fåglar har lämnat ett höstligt klimat, en del har tystnat för de har minskat. Det är så antalet djur, bär och växter minskar bl.à av störning i naturen. Luften känns sval och klara färger har klätt trädens löv, några löv har redan gulnat och fallit. Stränderna är mer tomma och båtar tagits upp. Människors hud har börjat blekna. En del tycker det är trist och vill ha sommar året runt. Emedan jag njuter av det klara som hösten ger, efter en älskad sommar. Tänder lampor och ljus och tittar på dess skimmer. Tillfällen för tankar, måla eller bara sitta still med ett fot bad med salt i och tänker sommaren den kommer alltid åter, så länge dess skapare så tänkt, med kaffekoppen i ena handen. Nu är det höst tid och jag gör vad jag kan för att välkomna färgsprakande prakt.

2021-03-16

Efter frukost tar jag en rast runda med Leo Yorkshireterrier. 

Sedan tar jag pendeln till Ulriksdal,
där jag möter upp vännen S, och så 
går vi mot Överjärva gård. 
Där stod dessa ting mot en fasad.

Och promenerar vidare till Igelbäckens naturreservat.
Vi fick en fin solig stund med grillning. Så mysigt!

https://youtu.be/8Mw5LT-VRAI

Det känns konstigt att ha sina fötter Igelbäckens dalgång och läsa en skylt vid grillplatsen att det för många år sen låg på havets botten. Som sedan kom att täckas och bli vad det är idag.

I Igelbäcken finns den sällsynta fisken Grönling, 
den är liten långsmal bottenlevande fisk med 
bruna fläckar på ryggen och tre par skäggtömmar runt munnen.

Här kan man se flera blommor backsippas, ängsskallra, rosendunört m.fl. På våren spelar sånglärkan och näktergalen kan höras sjunga och här finns även hornuggla och en del andra fåglar. Besöker jag Igelbäckens naturreservat igen hoppas jag höra och se någon av fåglarna och någon av blommorna.

Jag promenerar oftast ensam har inget emot det, ibland får Leo följa med, eller ett barn i vagn. Eller som denna dag en vän att samtala med. Och njuta av det orörda.

Det är den 29 februari jag vaknar upp i ottan dricker mitt morgonkaffe och en grötfrukost, efter en dusch bestämmer jag mig för att på med kläder och tar med mig hunden Leo på promenad, promenerar från mig i härlig sol mot pannan mot Hamngatan i Sundbyberg och sen ned till Solnastrand nere vid Bälstaviken. Att gå vid vatten när solen speglar sig däri och varje rörelse är unik. Vackert! Jag tar ett djupt andetag, andas in långsamt, luften är kanske inte den renaste, men gör det ändå för att lixom andas in vintern. Jag går vidare och kommer så småningom till Huvudsta strand. Kylan känns om öronen det känns inte skönt. Så när jag kommit till lite innan Bergdalsvik båtklubb  bestämmer jag mig för att gå hemåt. Och inser efter en liten stund att jag har svängt fel, efter ett otippat möte med en vän som jag blev glatt överraskad att få se. I denna Pandemi tid träffar jag inte så många. Så jag blev glad.  Men så tänker jag jamen det blir säkert bara en liten extra sväng. Jag går förbi något som jag inte har hört talas om ens förut Restaurang Grodhavet. Tanken slår mig ett spratt grodfilé. I min grodfantasi, ser jag en skylt Karlergs strand jamen där har jag ju gått flera gånger. Nu vet jag precis hur jag ska gå. Bara det att helt plötsligt kommer jag in i tunnel när jag kommer ur den ser jag Tomteboda postterminal. Här biter det om näsan, men bryr mig inte om det tar det som ett friskhetstecken. Kringelikrokar mig vidare upp till Tecknarvägen och in på Arvid Tydéns väg och kommer så småningom till Solna busstation. Tur att Leo är liten och lätt får bitvis bära honom. Då Pulpan, Trampdynorna kan utsättas av vägsaltet. När vi satt och på bussen hem. Ler jag hur svårt kan det va att att komma in på Huvudsta Allé från Huvudsta Strandpromenad när man gått där flera gånger. 

 Bällstaviken, Solna strandväg

Dansande träd dam 

Hej du som läser.

Det sägs att promenader gör en gott. En gång på en promenad mötte jag en man, han sa att promenera var hans bästa medicin. Och när jag var ute och gick idag  runt Råstasjön, så kom jag att tänka på mannens ord. Hans ord var ju klockrena! För kropp och själ hör ihop, när jag rör på mig känner jag att en mängd små saker händer. Då jag är trött blir jag piggare. Min hjärna aktiveras av fysisk aktivitet. Och jag sover så mycket bättre. Och har man gå sällskap så kan ett grubbleri lösas upp i ett bra samtal. Jag går oftast 8000 till 10 000 steg per dag, ibland blir det mer. Nog om detta. Jag tror du hajar. Att röra på dig är bra. 

Det var en underbar dag.... solen skiner jag blir så tacksam. Och fest när man ser två vänner sitta och samtala det förhöjde denna dag ännu mer. 

Höstfärgerna har dalat ner, och bildar vackra mönster på marken. Fåglarna i Råstasjön plaskar och slurpar i sig vatten. Strax före jag börjar gå hemåt sätter jag mig på en bänk för att njuta av solens strålar mot mina kinder. Och det slår mig att adventstid är inne, det känns lixom avlägset på nått sätt i saknaden av snö. November är mörk och kylan gör sig påmind. Men trots det så naturen fylld av förväntan och man kan göra en blåsig, våt och kall dag hur mysig som helst med en picknick. Eller som idag vid Råstasjön, få njuta av solen och blå himmel. 

Önskar dig som läst en fin adventstid 

 

 

Julros (vinter ros) 

Här ute känner jag apselut att naturen måste vara min tredje lunga 😘 jag får påfyllt syre. Och naturen med sin kraft, blåser skönt mot ansiktet dess friskhet blir en tillförsel av kraft till mig. Där jag går bland träden och hör fågel kvitter och ser solstrimmor som ger sitt välkomnande ljus mot mig. Brunnsviken har ännu ingen is, kvällshimlens magig i dess vatten ger mig nytänk. Tror jag ska måla klar en målning. Mina händer är ännu varma av ullvantarna jag bär. Så jag tar beslutet att gå en stund till. Jag höjer blicken ser månen. Dag övergår till natt så småningom. Allt jag ser sprunget ur en källa från skaparhand. Påfylld av ett mobilsamtal innan jag gick ut och ett ännu Hagaparken går jag hem på lätta fötter. 

 

 

I dag har jag fångat hösten rejält.

Blev en riktigt skön solig sista höstdag, med en härlig promenad. Och passade på att fika ute.

Lika bra att passa på att gå ut när solen visade sig och himlen var 

blå. Och så vackert det var och på ett ställe på en skogsstig hamnade jag i ett snöregn

mitt i solen. Det blåste till i träden och snö föll. 

Jag minns i somras en dag när jag var ute hur en blomma lyste fint i solen.

Och att jag senare när jag kom in kände mig glad av både blomman och solens ljussken.

Idag får jag samma känsla när jag ser en insnöad gul ros, rosen lyser och solen skiner och himlen är blå.

Det ger mig löst att skapa klart en målning. 

Så glad att jag tog mig ut på år 2019 års sista höstdag.

När jag skriver detta är målning klar. Jag har varit upp på vinden för att hämta adventsstaken och 

adventsstjärnan och ljusstaken för de fyra adventsljusen, i morgon tänds det första ljuset och det av 

advent jag hämtat ner. Och advents och julmusik och sång flödar ut i min lilla lya.

Njuter av naturens liv

Tack för denna gång Helsinki

Jag utanför Allas Sea Pool

Jag träffade flera trevliga, mysiga människor här två av dem Joni Frederiksen från Usa men man. Att språka sig fram på knagglig engelska gick hyfsat ändå. Människor som inte pratade engelska ja det fick bli att prata med händerna och på det glada skratt.

Nedan Sveaborgs kyrka

Den grårappade kyrkan är en av Helsingfors älsta helgedomar.Torn av gustavviansk stil bokstaven H symbol för Helsingfors.Gjordes på 1920-talet till följd av Finlands självständighet. Luthersk kyrka. Jag tände ljus för alla som har det svårt.

Bildkavalkad 

Står på Sveaborg och tittar på Helsinfors

 Hängd tvätt

Jag hade så skönt och intressant i Helsingfors. Här kan du se det. I had nice and interesting in Helsinki. Here you can see it. 

Sibeliusmonumentet i Sebeliusparken

 

Efter det tog jag färja Suomenlinna till Sveaborg. 

Mycket givande gå här på Sveaborg kommer mer bilder i nytt inlägg. 

Den övre sten som Gustav III lagt året saknas dock

 

Det att inte en badplats lyckas inte alltid. Istället fick jag träna min höjdnoja på svajande gångbro. Då tänker du nog jag är simkunnig men huh det spelar ingen roll. Jag kan säga att det var hur skönt som helst att ha fast mark under fötter igen. Men frånsett denna prövning. Så var det en solig vacker dag. Som jag satt en stund på en bänk och njöt av. 

 

 

Som jag älskar se ut över en vattenvy 👌

Tänk att få nalkas stillheten och lugnet under det att fåglar kvittrar. Att bara få stå med blicken utöver Råstasjön och förundras över hur färgnyanser fixas till. Jag kan känna fascination inför det jag ser och andäktighet inför skörheten i livets väv. Så jag stannar upp och tar del av naturens skådespel. Förundran över samband jag anar, men inte helt förstår. Förundran över det kretslopp i naturen som pågått långt innan det fanns några människor. För det var där allt startade. Jag tänker förvaltar vi det vi fått att vara i... 

Den litenhet jag kan erfara inför havshorisonten, soluppgångar, stjärnhimlen med mera. Jag tror det här finns en länk till förundran. Kanske är det först när vi närmar oss barnen som vi en bit mer kan uppleva denna förundran nära djupt i oss. "Tillåter oss vara små" Vara vuxen och ha barnasinnet kvar i balans.

Blev glatt överraskad i afton, jag var ut för att kolla efter en fågel. Tittade och tittade stod stilla länge till slut bestämde jag mig för att gå vidare. 

Efter en stund får jag se dem de blå och vita vilken glädjekick efter missflyt med fågel varpå en vacker solnedgång. 

En riktigt fin afton 👌

 

Idag såg jag en söt ätande Ekorre 

När jag tog min promenad 

Brunnsviken

Det är i början av mars. Vinden jag var ute och promenerade i. Den var faktiskt kall i det av ansiktet som inte var dolt av halsduk, en sådan där typiskt vår vinter dag som kan möta i början av mars. Men jag knatade vidare. För att möta mer utav våren. Hej, hör jag en röst säga. Jag tittade upp från marken där jag såg snödroppar. Nämen hej säger jag. Det är en av alla hundägare, jag brukar stöta på när jag är ute och går. Hon frågar har du möjligtvis sett en röd handske någonstans? Ja tänk det har jag. Och förklarar var och att den hänger på en gren. Och tackar och går vidare.

Isen ligger kvar på Brunnsviken, några åker långfärdsskridskor. Jag funderade är isen stark nog? Under det att löven virvlar upp på marken. Jag stannar upp och njuter hejdlöst. Det är i början av våren. De vårblommor jag hittills sett är snö droppar, som jag redan nämnt, vår gäck och vit julros. Men jag vet att inom kort är allt i en sprakande vår omkring mig, av grönska och blommor i sin färgrika mångfald. Men just nu tar jag in den lilla våren som begynt så sakta att tina upp både natur och människor. Och börjar ge grönska och knoppar i träden.

Snö droppar

Hassel

Jag har ju glömt jag har en blogg. Kan ju bero på att jag egentligen inte är direkt någon bloggare. Men i morse fick jag ett meddelande som gjorde mig saligt lycklig, när jag får läsa en väns glädje i det som händer i min vardag. Tänk att det jag läste mitt i en morgonpromenad, ger mig inspiration att jag här delar en höstig outfit för er. Alltså alla dessa höstens färger så barnsligt lycklig jag blir! Så lycklig! Jag drog på mig min favorittröja och kände mig som hösten själv! Och när jag kom hem, efter ha druckit en kopp kaffe så sa jag till mig själv skriv nått om din lycka över hösten.   

Brittsommar

Oktober jag famnar dig

Du färgsprakande höst

Lövens färger virvlar runt mina ben

I ännu grön mark

Solen sipprar fram genom nakna grenar

Din klara luft är en frisk dos

Efter värmande skön sommar 

Ha en fin tisdag !

 

Idag är detta års första vårdag. Tossdan i mass då äts av en del massipantååta, en hyllning till Småland i bristen på "r" i dialekten   

Det är likadant varje år känner jag en stor längtan till våren. Det är en längtan att naturen skall sprudla av färgers nyanser. Jag förundras över fåglars dans och sång mm. Längtan efter att vår sol ska värma i skogar, dalar och vattendrag och andra platser. Jag gläds över naturens förmåga att sprida denna glädje en gratis glädje. Ingen kan i min omgivning där jag bor ana att våren är på väg när det ligger härlig snö som lyser upp på marken. Men allteftersom våren portioneras  ut liksom. Jag är tacksam för att få uppleva en vår till i livet. Det är inte alla förunnade. Idag när jag var ut efter att ha vridit om nyckeln i min dörr och försäkrat mig om att det är låst. Tar trapporna ner och utanför min port möts jag av fallande snö mot ansiktet och ändå vet jag våren kommen det gör den alltid. Luften ger mig nytt syre av friskhet. Jag kommer till Hagaparken ännu en gång, och på några grenar ser jag våren, trädknoppar och undrar ska de klara snön som faller ner? Tänk det tror jag. Jag tror att om ett tag så är där spröda gröna blad. När vårsolen värmt och vinkar vintern farväl. Vad händer inom dig i vårens tid? Frågan får landa inom dig att tänka till. Jag gläds över varje årstid, men våren väcker naturens liv till ett skådespel vilket jag njuter. 

 

Välkommen våren!

2018-03-01

Vinter i Orsa 2017 

Vinterglädje 2018

Jag gillar vinter riktig vinter! Så vill dela litet vinterminne med dig som läser. I år har vi haft lite mer vinter där jag bor. Jag tillhör dem som tycker att på vintern ska det vara vinter. Vintern blir så mycket vackrare och speciellt när solen skiner, då glittrar snön så fint. Jag minns när jag var liten när snön kom kunde jag gå ut och sätta mig pladask i den bara för att få vara så nära snön som möjligt. Känna på den och smaka på den. Låta mitt ansikte falla i den mjuka snön för att låta kinderna känna kyla eller värme. Jag minns ett träd där jag tyckte om att vara med en gren nära snön satt jag och dingla med fötterna och snön yrde.

Ibland när det inte snöade kunde jag på kvällen önska låt det snöa i morgon också. Och om det gjorde det dagen därpå så sprang jag ut för att plocka de dalande flingorna på tungan.

På den tiden hade jag en brev vän en flicka i ett varmt land. Jag skrev om vintern till henne som hon aldrig kunde se eller uppleva. En gång skrev hon jag kan riktigt se hur lycklig du är. Jag svarade henne så roligt att jag kan glädja dig med mina vinter intryck. Hon gav mig solglimtar från ett varmare klimat och jag som också älskar ljuset, värmen njöt av det hon delade med sig.

Återgår till mina upplevelser av vinter.  Några vattendrag där jag bor har frusit till is. Just i dagarna när jag skriver känns vinden kall men långt ifrån vargavinter. Och idag snöar det den 26/2 2018 stora flingor yr runt. Hos oss är det sportlovsvecka för dem i skola. Och de barn som inte kommer iväg till fjällen som jag önskar dem denna snölycka.

Jag minns att det var -30 en dag när jag var liten jag åkte skidor och frödde mina fingrar. ( Förfrusna fingrar). Det gör att det inte behöver bli så höga minus grader där jag bor utan att mina fingrar tappar känseln. Men det håller mig inte från att vara ute en härlig vinterdag. Snart lämnar vintern vårt landskap, träden börjar återigen blomma. Sjöar och hav är inte längre frusna utan porlar härligt, våren är här. Jag är född på våren kanske är det därför jag gläds extra åt vårens vackra tid. Efter den kommer kanske dagarna när vi har en sol högt upp på himlen, sommaren med den ljuvligheten vi har som möter oss då.

Men vad vore alla fina årstider på sina olika sätt utan dess skapare som jag vill tacka för varje dag Livet ger mig. 

  

Som jag njöt fotad av en vän

Så underbart att åka motorbåt

18 grader på Gräddö

Fick åka båt en dag från Vretaviken ut på Östersjön med den vita                                                          båten med blåa ränder längst fram.

Några bildminnen från Umeå;s nejder och Segersjö;s nejder

    

Näckrosen är vacker 

Mot Arlanda

Solnedgång Umeå flygplats 

Rickleån Robertsfors 

 

Det här var kul att köra några varv

Strandvägen Umeå 

Ön "Umeå" 

Holmsund 

Umeå hamn

Älgryggfilé gott hos vänner Dalkarså

Jag i Legdåviken 

Legdåviken Sikeå 

Jag i pool med vänner i Sikeå 

Skanssundet 

Södertälje 

Gubbar är mums

Jag i Sandviksbadet 

Skönt

Sandviksbadet som mynnar ut i Östersjön

Nu är en vacker tid juni månad

Att lyckas fånga en Hackspett kan vara svårt så jag är så glad för att jag lyckades.

 

Hör vinden
Ser knoppar brista,
precis som Livet gör ibland
Känner känseln i fötterna från gruset
Doften från Mälaren
Tar ett äpple ur min ficka smakar ljuvligt
Solen gassar mig i pannan
En trut stör mina tankar,
när jag ser läskburken ingen orkat plocka upp.
Slänger den i närmsta papperskorg och
ser bänken för vila.
En sten så len plockas upp,
då vinden leken i mitt hår.

 (Bara skriver… 2013.06.11

Nu kommer snart sommaren med vattenstänk och barfota dagar
Vårens port har öppnat i flera nyansers grader
Trädens utslagna knoppar till blad
Och gäss mamman med sin barn på rad
Jag tittar mot solen och tänker det är skönt
När blommor blommar och gräset är grönt

2017-05-22