anneslife

Det att inte en badplats lyckas inte alltid. Istället fick jag träna min höjdnoja på svajande gångbro. Då tänker du nog jag är simkunnig men huh det spelar ingen roll. Jag kan säga att det var hur skönt som helst att ha fast mark under fötter igen. Men frånsett denna prövning. Så var det en solig vacker dag. Som jag satt en stund på en bänk och njöt av. 

Som jag älskar se ut över en vattenvy 👌

Tänk att få nalkas stillheten och lugnet under det att fåglar kvittrar. Att bara få stå med blicken utöver Råstasjön och förundras över hur färgnyanser fixas till. Jag kan känna fascination inför det jag ser och andäktighet inför skörheten i livets väv. Så jag stannar upp och tar del av naturens skådespel. Förundran över samband jag anar, men inte helt förstår. Förundran över det kretslopp i naturen som pågått långt innan det fanns några människor. För det var där allt startade. Jag tänker förvaltar vi det vi fått att vara i... 

Den litenhet jag kan erfara inför havshorisonten, soluppgångar, stjärnhimlen med mera. Jag tror det här finns en länk till förundran. Kanske är det först när vi närmar oss barnen som vi en bit mer kan uppleva denna förundran nära djupt i oss. "Tillåter oss vara små" Vara vuxen och ha barnasinnet kvar i balans.

Blev glatt överraskad i afton, jag var ut för att kolla efter en fågel. Tittade och tittade stod stilla länge till slut bestämde jag mig för att gå vidare. 

Efter en stund får jag se dem de blå och vita vilken glädjekick efter missflyt med fågel varpå en vacker solnedgång. 

En riktigt fin afton 👌

Idag såg jag en söt ätande Ekorre 

När jag tog min promenad 

Brunnsviken

Det är i början av mars. Vinden jag var ute och promenerade i. Den var faktiskt kall i det av ansiktet som inte var dolt av halsduk, en sådan där typiskt vår vinter dag som kan möta i början av mars. Men jag knatade vidare. För att möta mer utav våren. Hej, hör jag en röst säga. Jag tittade upp från marken där jag såg snödroppar. Nämen hej säger jag. Det är en av alla hundägare, jag brukar stöta på när jag är ute och går. Hon frågar har du möjligtvis sett en röd handske någonstans? Ja tänk det har jag. Och förklarar var och att den hänger på en gren. Och tackar och går vidare.

Isen ligger kvar på Brunnsviken, några åker långfärdsskridskor. Jag funderade är isen stark nog? Under det att löven virvlar upp på marken. Jag stannar upp och njuter hejdlöst. Det är i början av våren. De vårblommor jag hittills sett är snö droppar, som jag redan nämnt, vår gäck och vit julros. Men jag vet att inom kort är allt i en sprakande vår omkring mig, av grönska och blommor i sin färgrika mångfald. Men just nu tar jag in den lilla våren som begynt så sakta att tina upp både natur och människor. Och börjar ge grönska och knoppar i träden.

Snö droppar

Hassel