anneslife

Click on the image becomes larger. And you see also a short text.

Fyllde en vattenflaska, ett äpple ur fruktskålen, tankade batteriet till systemkameran, tog mobilen och cykelnyckeln, låste dörren och gav mig ner till husets cykelförråd. Så bar det iväg ut att hitta Tussilago. Kom till en naturskola så lämpligt för mig som gillar natur     efter det bar det av mot Ulriksdals Slottskapell ivrigt fortsatt letande efter Tussilago. När jag varit i denna slottsmiljö bestämmer jag mig för att vända åter. På väg därifrån hittar jag en bäck utmed Fasangårdsvägen jag har cyklat halva vägen så perfekt för en paus med äpplet. När jag satt mig i skogsdungen och blir fullständigt lyrisk av blicken mot den lilla bäcken och småfåglar intill. Jag gillar så detta att bara sitta och lyssna, även på det jag hör men inte ser. Detta ljuva som en del inte hinner lyssna till p.g.a andra levnadsvillkor. Jag skrattar till när jag kommer att tänka på det med Tussilago. Så jag reser mig och cyklar vidare. Och stannar till vid Ulriksdals café, vid Överjärva gårdsväg. Och köper en efterlängtad kopp kaffe och små pratar med en okänd pappa som är pappaledig och hans femåriga dotter och skojar lite med hans dotter 1,1/5 år. Mamman jobbar. Pappan och jag små pratar om det med barn. Femåringen tar över efter en stund när hennes glass tagit slut, och säger jag vill också prata med tjejen, jag alltså. Så jag bestämmer att prata lite med henne också. Hon pratar på i någon slags fantasi bara att hänga med in i hennes fantasi. Så kommer jag på hennes fantasi handlar om Lotta på Bråkmakargatan, så jag frågar är jag Tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Ja säger hon och så pratar hon vidare. Jag pratar lite till med pappan. Mamman till barnen ringer så de åker och hämtar henne. Jag tar en påtår kaffe och tänker att jag hittar nog inga Tussilago. Så jag beslutar mig för att cykla hem. Men så äntligen vid Kolonnvägen hittar jag Tussilago. Vårens start känns perfekt. När jag kom hem blev det gott med kycklingsallad. A bicyckel tour 2017-03-27 

  Click on the image becomes larger. And you see also a short text.

 En härlig tid ute nu. Idag tog jag en promenad till Råstasjön och Lötsjön och njut av sol och vårglädje. Positiva tankar leder till positiva saker. 

Click on the image becomes larger. And you see also a short text.

One day in Sigtuna, Stockholm and lake Mälaren.

Click on the image becomes larger. 

And you see also a short text.Vilket väder det var idag nu känner jag att våren är på gång. Efter kaffe på min balkong, gick ut på en promenad kom till gata som hette Vasavägen, hittade en bänk där jag satte mig och njöt av solen, den här gatan och platsen har jag aldrig sett i de omgivningar jag tar promenader i. När det kommer nått sånt där nytt i vardagen tänk vad det blir till glädje i ens inre. Fågelkvitter från blåmesar och en trast som pickar glatt och sprätter bort löv. Blundar och njuter när jag öppnar ögon och tittar efter trasten igen, så ser jag årets första vårkrokusar. Jag reser mig och går vidare och kommer till Gustafsvägen också en gata jag aldrig varit på. Ser ett och ett annat läckert hus, helt plötsligt är jag på en gata som heter Charlottenburgsvägen. Det är härligt varmt när jag ser ett hus med balkonger som påminner mig om ett hus i Wien. Som jag såg en dag vid en mellanlandning där, efter att ha varit i Nairobi och Mombasa, Kenya. Just det den dagen i Wien glömmer jag aldrig jag åkte omkring hela dagen till olika platser. Fick se mycket och var in i byggnader mm. När jag kommer åter till flygplatsen börja en tjej och jag prata med varann hon väntade också på flyg mot Arlanda. Jag berättar lite om dagen i Wien alla fantastiska intryck och hon berättar lite om sin dag. Så säger jag innan vi skall gå till Gaten, tänk en stad där man kan åka omkring gratis på spårvagnarna. Det gillade jag verkligen.Tjejen skrattar till och säger du missade biljettautomaterna inne på vagnen. Ett gott minne jag skrattar åt i efterhand. När jag gått förbi huset med balkonger på Charlottenburgsv. och stegat mig uppför en backe vad ser jag Blue Hills på håll. Det här blir för kort promenad så jag vänder på väg tillbaka på Charlottenburgsv. ser jag en backe utan namn den tar jag jag gillar att se nytt. Kommer mot ett gammalt hus med vackra snickerier stannar och beundrar. Därför kom jag in på igenkännande Östervägen som jag fortsätter på tills den delar sig med Sjövägen och Tottvägen. Jag väljer Tottvägen för den har jag aldrig gått som leder mig till Vintervägen som jag gått på mer än en gång, kommer till Ekenbergsvägen som tar mig över Frösundaleden  till en park intill Solna centrum tar mig upp på dess kulle och blickar ut över Solna centrum går till busstationen, där tar jag bussen hem. Nu är jag hungrig, då äpplet blev glömt på köksbordet. Vilken härlig dag! Så härlig att jag vill dela med mig av den genom några enkla bilder. 

Walking around in Solna, Stockholm

2017-03-02

Idag när jag var ute och gick tog jag en paus vid en bänk och tittade ut över Isbladsviken när jag sitter där kommer jag på att jag har ett äpple i jackfickan sätter tänderna i det så gott. Känns som en belöning när man gått en stund. Ser en paddlare, det får mig att komma ihåg ett minne Tant Agnes i backen, underbara goa lilla tant. Efter pulkåkning kalla vinterdagar på hennes väg ner till en plan del innanför storvägen. Åkte jag och andra barn mer än en gång. Och alla gånger bjöds det på kall mjölk och nybakta bullar. Tant Agnes var en späd liten tant gjorde inte mycket väsen ifrån sig och med ett stort hjärta för barn. Tant Agnes bullar tyckte man bara om de gav mer aptit. ”Åts inte bara en”. Och de smakade ypperligt. En gång dröjde jag mig kvar hos tant Agnes efter att övriga barn gått. Jag älskade att höra berättelser och det kunde tant Agnes göra. Hon berättade ur sitt Liv. Och jag lyssnade ivrigt. Innan jag skulle gå så frågade tant Agnes vill du äta lunch med mig? Och vem kan tacka nej till plättar, hallonsylt o glass. Nej, tant Agnes plättar sa man inte nej till. De var allt för goda! Tant Agnes är död sedan många år. Kanske har du någon som betyder något för dig? Det är ingen fråga för svar. Den frågan hoppas jag landar i ditt hjärta. "Var rädd om dina relationer, de kan få sina värden" 

Today when I was out walking, I took a break at a bench and looked out over Isbladsviken when I sit where I come that I have an apple in his pocket puts teeth in it so good. Feels like a reward when you passed a moment. Looks a kayaker, it makes me remember a thing Aunt Agnes on the slopes, wonderful goa little lady. After tobogganing cold winter days on her way down to a flat part inside the big road. I went and the other children more than once. And all the times we were treated to cold milk and freshly baked buns. Aunt Agnes was a tender little lady did not make much noise aside, and with a big heart for children. Aunt Agnes buns thought only if they gave more appetizing. "Was eaten not just one." And they tasted excellent. Once did I stay with Aunt Agnes after other children gone. I loved to hear stories and it could do Aunt Agnes. She told of her life. And I listened eagerly. Before I would go so asked Aunt Agnes would you like to have lunch with me? And who can say no to the pancakes, raspberry jam o ice cream. No, Aunt Agnes said platelets do not say no to. They were too good! Aunt Agnes is dead for many years. Perhaps you have someone who means something to you? There is no question in response. The question I hope lands in your heart. "Take care of your relationships, they can get their values"

Click on the image becomes larger. And you see also a short text.

En vår tur genom två uddar, en härlig dag med frisk luft fågelsång och vårtecken. På medeltiden var Blockhusudden en ö och helt omsluten av Östersjöns vatten. Sundet mellan dagens Blockhusudden och Södra Djurgården gick ungefär där Thielska galleriet har sin parkeringsplats. På grund av den postglaciala landhöjningen blev holmen till en udde. Udden eller ön hade alltid stor strategisk betydelse. På dess högsta punkt, Eolskulle, fanns redan på vikingatiden en vårdkase som stod i förbindelse med bland annat vårdkasarna på Kungshatt, Brunkeberg och Björkö. Under Gustav Vasas tid låg här ett blockhus till försvar av Stockholms inlopp. På "Utdrag af Charta år 1791" över Kungliga Djurgården kallas platsen Blåkhusudden. Vid uddens sydsida fanns tullstationen Stora sjötullen från 1600-talet till 1881 är ett område med historiska byggnader vid Ryssviken på Djurgården i Stockholm. Här ligger Prins Eugens Waldemarsudde som är ett konstmuseum i statens ägo. Egendomen Waldemarsudde omfattar 70 000 kvadratmeter och är på tre sidor omgiven av vatten. Huvudbyggnaden och konstgalleriet uppfördes 1905 respektive 1913 efter ritningar av Ferdinand Boberg och Prins Eugen. På udden finns även den världsunika Waldemarsuddes oljekvarn från 1780-talet.

One of our tour through two pillows, a lovely day with fresh air and birdsong sign of spring In the Middle Ages Blockhusudden an island completely surrounded by the Baltic Sea. Strait between today Blockhusudden and South Djurgården went about where Thiel Gallery has its parking space. Because of the post-glacial uplift became the island to a promontory. The cape or island always had great strategic importance. At its highest point, Eolskulle, was already in the Viking Age a beacon that were connected with among other beacons on Kungshatt, Brunkeberg and Björkö. During Gustav Vasa was here a blockhouse defense of the inlet to Stockholm. On "Excerpt of the Carta in 1791" the Royal Djurgården called the place Blåkhusudden. At the south side of the headland was duty station Large dock dues from the 1600s to 1881 is an area of historic buildings at Ryssviken on Djurgården in Stockholm. Here is Prince Eugen Waldemarsudde is an art museum in the state ownership. The property Waldemarsudde covers 70,000 square meters and is on three sides surrounded by water. The main building and the art gallery was built in 1905 and 1913 and designed by Ferdinand Boberg and Prince Eugene. On the cape is also the world unique Waldemarsuddes oil mill from the 1780s.

Det här var några år sedan. This was a few years ago. Bilderna är avfotade från foton jag har hemma. The pictures are from original photos I have home in a album.

Dagsturer med blandat väder av regn, dimma, dis men mest sol. Första dagen kände jag att något med mina kängor var fel, trots det så traskar jag vidare. Den andra dagen var jag halvvägs i en vandringsled, när jag till min fasa känner att båda sko hälarna viks åt sidan och ut far mina hälar. Jag kommer på att jag har ett par floppa sandaler med mig sätter på mig dem och går vidare. Jag hinner ifatt den guiden som går sist i ledet. Vad hände sa han. Jag säger titta på mina fötter. Han ler och säger hur ska det där gå? Med skor som inte höll och gick sönder. Fick det till trots mig inte att fortsätta på den dags vandring jag börjat. Väl uppe vid målet får jag applåder. Upplevelserna under vägen upp var så fantastiska att det övervägde mina kängors kvalité och floppa sandaler. Men jag berättar för guiden på väg till linbanan som skulle ta oss ner. Att mina fötter var bra trötta. Nästa dag fick jag låna ett par kängor av den kvinnliga guiden, de satt som smäck på mina fötter. En morgon när vi skulle ge oss iväg, var det regn och stötvis vindar. Vi bestämde gemensamt att gilla läget och åkte iväg med bussen mot en vandringsled som pausen skulle bli  Rifugio Sandra Pertini al Sassopiatto. När vi kom fram till början av leden mojnade vinden och sakta avtog regnet och vinden. Vid lunch när vi hade en paus satt vi i gassande solsken i den vackra grönskande naturen omgivande av de mäktiga bergen. Vi fortsätter sen vandringen väl uppe på en toppnivå kunde jag konstatera att turen inte kunde få en bättre avslutning. Var jag än vände mig utspelade sig ett oförglömligt ljusspel i kvällen. Vi tar linbana ner och allt eftersom dalar solen. När den inte längre syns har månen, gjort entré och vi är åter vid hotellet. Efter den sista dagens vandring som avslutas med en god middag somnar jag så småningom tacksam över en veckas härliga natur upplevelser. Bussen tar oss åter hem till Sverige. Och jag kommer ihåg att mina fötter tyckte det var skönt att komma hem till ett efterlängtat fotbad.

Day trips too Rifugio Sandra Pertini al Sassopiatto.

Sankt Antonius kapell på stora torget i Ortisei (byggd 1673). Den har en vacker ås torn, vilket gör det till ett populärt motiv för fotografer, och en altartavla som visar kapellet skyddshelgon, St Anthony av Padua, målad av den schweiziska konstnären Melchior Paul von Deschwanden i Nazarene stil av 19th century.

St. Anthony's Chapel on the main square of Ortisei (built in 1673). It has a beautiful ridge towers, making it a popular motif for photographers, and an altarpiece depicting the chapel's patron saint, St. Anthony of Padua, painted by the Swiss artist Melchior Paul von Deschwanden the Nazarene style of the 19th century.

En solig dag i slutet av februari är det som gjort för att ge sig ut och leta efter Snödroppar. Hittar några dock alldeles för små att bli bra på bild men som de spred sin glädje genom att bara finnas där.

Jag gick vidare med förhoppningen att få se något annat hör ett rall läte stannar och står helt stilla en stund och så ser jag den Vattenrallen gav den några brödsmulor så sällan denna fågel kan ses. Jag är glad över ögonblicket för där jag står och tittar, frilufsande när det är som bäst när två barn kommer skrattandes och vipps gav rallen sig iväg.

Jag går vidare i blåsten och ser en julros jag hittar en stubbe intill. Medan jag tittar på rosen solen dricker jag varm choklad blåsten tilltar vädret slår snabbt om till gråmulet och regn så jag styr stegen hemåt. 

I saw a white christmas rose one day. -17